Det händer mycket inom plastvärlden just nu, med nya direktiv, material och återvinningsanläggningar. Men det krävs också beteendeförändringar för att minska samhällets stora plastberoende. Det menar Naturvårdsverkets expert Åsa Stenmarck.

Plast är ett lika användbart som omstritt material. Att byta ut en ohållbar användning är i många fall nödvändigt, vilket ställer krav på att alternativen inte innebär en negativ effekt på hållbarhet och livsmedelssäkerhet.

Åsa Stenmarck kommer tidigare från IVL Svenska Miljöinstitutet, där hon bland annat utredde plastens miljöpåverkan på uppdrag av regeringen. I dag har hon gått vidare in i myndighets-Sverige som ansvarig för nationell plastsamordning på Naturvårdsverket.

– Uppdraget från regeringen är att vara en samlande kraftpunkt för att höja kunskap, sprida information och skapa momentum och samverkan inom plastfrågor. Vi är fem anställda, varav två jobbar med mikroplaster och tre med storplast. Vår målgrupp är egentligen alla i kedjan – förutom de privata hushållen.

Hon ser regeringens egen handlingsplan som en god sammanställning över befintlig policy, medan Naturvårdsverkets egen Färdplan för hållbar plastanvändning är skarpare i sina rekommendationer kring konkreta åtgärder som aktörer kan göra.

Att skapa cirkulära flöden ser enkelt ut på papper. Men i praktiken är det ett komplicerat ekosystem som behöver samspela, menar hon.

– Vi behöver förstå att det aldrig går att materialåtervinna till 100 procent – det finns alltid förluster i varje steg på vägen. Man kan inte heller cirkulera material hur länge som helst, och många system bygger dessutom på nya råvaror. Med dessa insikter behöver vi se till att cirkeln blir mindre för plastens flöden.

Plastanvändningen i världen ökar ständigt, och Åsa Stenmarck ser att det rent teoretiskt skulle gå att använda 50 procent bioplast i framtiden.

– Samtidigt behöver vi minska plastberoendet på ett generellt plan, men det är svårt. Vem ska avgöra vad som är onödigt?

Livsmedelsindustrin skulle säkert hävda att plasten är ett nödvändigt ont för att säkerställa livsmedelssäkerhet, kvalitet och livslängd?

– Ja i många fall tror vi att plastförpackningarna är livsnödvändiga, men det beror ju också på hur livsmedelssystemet är utformat. Chipsen kanske inte behöver kunna fraktas över hela jorden och hålla i ett år? Det är alltid en avvägning.

Samtidigt ser hon hållbara förflyttningar hos många av de stora aktörerna i livsmedelskedjan.

– Det händer jättemycket, och jag vill ge en eloge till flera av jättarna – som Nestlé, Coca-Cola, Orkla och den svenska dagligvaruhandeln – för att de hela tiden vågar testa nya lösningar.

Enligt ett EU-direktiv som trädde i kraft 1 januari 2022 får ett antal olika engångsartiklar i plast inte längre produceras och säljas inom EU. Däremot kan befintliga lager få säljas av.

– Direktivet adresserar ett nedskräpningsproblem, vilket förstås är bra. Men det stora handlar om konsumtion och resursförbrukning – det räcker inte att bara ersätta en råvara med en annan. Den kommunikationen behöver lyftas mer.

En viktig nyckel till att skapa ett mer cirkulärt samhälle är att säkerställa att det finns en inhemsk återvinningsindustri. I dagsläget skeppas stora mängder plast till utlandet. Men det händer mycket även på den här fronten?

– Verkligen. Med den nya anläggningen i Motala som byggs nu kommer situationen se helt annorlunda ut inom ett par år för hushållens förpackningar. Vi ser fler stora investeringar och ett helt annat samtal kring de här frågorna i dag. Det finns en bredare förståelse för behovet av samverkan, med ett stort engagemang hos såväl Livsmedelsföretagen som Svensk Dagligvaruhandel. Det händer också mycket om man tittar i butikerna: färre tråg, mindre påsar och nya typer av biomaterial. En fara är dock nya typer av kombiförpackningar som ser bra ut på pappret, men som inte går att återvinna.

Åsa Stenmarck ser även skiften på gång inom såväl förpackningsfritt som nya typer av takeaway-förpackningar. Men det gäller fortfarande att få till ett större systemskifte.

– Något som måste nå bredare är återanvändningsbara förpackningar, och där har vi en arbetsgrupp som tittar på den typen av lösningar. Men vi sitter ofta fast i linjära system kring hur saker skeppas och vad man är villig att göra som slutkonsument. Det krävs ett omtänk – kanske leverantören kan ta hand om något annat på vägen tillbaka från färdig leverans? Jag hoppas på den typen av lösningar i kombination med BYO-tänket: till exempel att man tar med sin egen förpackning och fyller med flingor i affären. Precis som det behövs en rad olika drivmedel för att tränga ut fossilbilen behöver vi en bred front av lösningar för att minska plastberoendet.

Text: Christian von Essen // Heja Framtiden