Vilken potential finns det i att redigera gensammansättningen i grödor för att förädla dem snabbare? Mariette Andersson vid SLU menar att gensaxen Crispr-Cas9 skulle kunna revolutionera livsmedelsproduktionen på många håll i världen. Men i Sverige och EU indras kommersialisering fortfarande.

För den som missat vad Crispr är, kan man sammanfatta det med att det numera är möjligt att klippa och klistra inne i en organisms DNA-tråd för att få fram ett resultat med fler önskade egenskaper – och färre oönskade.

Mariette Andersson är verksam vid Institutionen för växtförädling på SLU, där hon bedriver forskning kring möjligheterna med Crispr-tekniken för olika typer av grödor.

När det kommer till användning på människor och djur finns det en viktig och välbehövlig etisk debatt. Men nu pratar vi om potatisar, ett område som Mariette Andersson undersöker, bland annat i bolaget SolEdits. Potatis är nämligen den gröda man kommit längst med i Sverige. Eftersom en potatis innehåller fyra kopior av varje genom, och där genomen dessutom är olika varandra, är traditionell korsningsförädling kostsam och tidskrävande.

– Fördelen med Crispr är att vi kan ta en potatissort som redan är bra men som saknar en viss egenskap. Då skapar vi en mutation för att tillföra egenskapen, förklarar Mariette Andersson.

Stärkelsekvalitet är ett exempel på en sådan egenskap, och SolEdits har bland annat samarbete med Sveriges Stärkelseproducenter för att få fram bättre stärkelse direkt från potatisen.

– Normalt behöver man modifiera stärkelse med en massa kemikalier för att den ska fungera bra i exempelvis kräm eller sås. Stärkelseindustrin använder mer än 5 000 ton kemikalier varje år, så med vår genetiskt förädlade potatissort skulle man i princip kunna eliminera detta behov.

För tillfället inväntar man klartecken från EU för att kunna gå vidare – det går nämligen inte att använda Crispr-grödor i livsmedelsutveckling utan tillstånd. I stora delar av världen utanför EU är det betydligt lättare att komma fort fram.

Vad missar vi på grund av lagstiftningen?

– Tyvärr väldigt mycket. Miljöarbetet lider av att vi inte kan gå fortare fram. Det här är mutationsprocesser som lika gärna skulle kunna ske i naturen, vi ger bara en hjälp på traven. När övriga världen har tillgång till dessa förbättrade grödor förlorar vi en hel del i hastighet och konkurrenskraft.

Vilka andra möjligheter ser du med tekniken?

– Det kan handla om att få högre näringsvärde i en produkt, eller skapa bättre resistens mot sjukdomar så att man minska användningen av bekämpningsmedel. En annan möjlighet är akrylamid, som bildas i chips och pommes. Med Crispr skulle vi kunna klippa bort genen som bildar extra socker och bidrar till den höga akrylamid-halten. På så sätt får vi säkrare livsmedel. Det här har visat sig vara mycket svårt att nå fram till med andra förädlingsmetoder, man kommer inte hela vägen. Samtidigt sitter vi med en metod som skulle lösa problemet snabbt och enkelt. Om lagstiftningen förblir oförändrad får vi i EU fortsätta äta livsmedel med höga halter akrylamid, medan stora delar av världen kan få tillgång till säkrare chips och pommes frites.

Finns det några kända risker med Crispr för grödor?

– Inte större än andra förädlingsmetoder. Jag tycker man ska bedöma råvarans egenskaper, inte metoden. Är egenskapen av vikt för samhället och säker för hälsa och miljö? Då finns det ingen anledning att hindra den utvecklingen.

Det känns som att man återigen hamnar i debatten om vad som är ”naturligt” eller inte?

– Ja det är ett knepigt begrepp. Alla grödor vi odlar är ju förädlade på ett eller annat sätt – hade vi bara haft vilda arter skulle vi inte kunnat föda många människor på jorden. Men debatten har tyvärr blivit ganska endimensionell.

Vad är man rädd för tror du?

– Mycket härstammar från 80- och 90-talet, då stora multinationella företag började använda sig av GMO. Vissa utvecklade då egenskaper och patent för att få sälja mer bekämpningsmedel. GMO blev ett negativt värdeord som vi inte kommit förbi. Samtidigt finns det inga bevis för att GMO-tekniken i sig skulle vara farlig för hälsa och miljö.

Hur skiljer man mellan GMO och Crispr?

– GMO innebär att man sätter in nytt DNA, till exempel en gen, i grödan. Med Crispr redigerar vi bara i befintligt DNA för att göra en mutation, så vi sätter aldrig in en ny gen. Crispr har förknippats med GMO, även om den nya tekniken är mer lik traditionell mutationsförädling – bara säkrare, mer specifik och snabbare. För många är det försiktighetsprincipen som råder. Men jag hoppas att vi kommer längre i diskussionen den här gången.

Vad är ditt medskick till livsmedelspolitiken nu inför valspurten?

– Jag vill få fram att det finns en metod som är effektiv och väldigt precis. Nya sortkandidater kan tas fram på ett eller två år istället för tio. På så sätt skulle vi kunna nå hållbarhetsmålen betydligt snabbare och på ett kostnadseffektivt sätt. Crispr är en metod av många förädlingstekniker. Men vi kommer behöva alla metoder vi kan för att göra jordbruket mer hållbart.

Text: Christian von Essen // Heja Framtiden